Snap of my fingers
Blue
Vilken barnslig fiende som attackerar mig med sin ångest!
Okej.
That ghost just isn't holy anymore
Jag trodde aldrig jag skulle komma till den punkten igen där man känner sig sådär äckligt tonårsosäker igen. Men, nu dessutom med en krypande, stickande känsla av självförakt!
Kör över mig. Skrik åt mig. Ge mig sådana där fördummande blickar. Himla med ögonen. Ignorera mig. Snacka bakom min rygg. Det är redan förstått att jag bara biter ihop och tar det. I'm your personal punch-bag-bob. Anything to please you.
Jag som egentligen tar lika mycket plats som lejonet och draken, blir liten som en skalbagge. Krossas under dina fötter.
Jag som egentligen tar lika mycket plats som lejonet och draken, blir liten som en skalbagge. Krossas under dina fötter.
Best wishes.
Red Bandanna
Jag råkar veta att ni saknar min blogg något oerhört. Därför har jag börjat igen. För eran skull, alltså.
Och ja. Jag vet. Tjejsajten liksom. Men, ibland slår det slint, även för den här bruden.
Och ja. Jag vet. Tjejsajten liksom. Men, ibland slår det slint, även för den här bruden.
Spirited Away
Jag är tvungen att uttrycka mig.
Spirited Away.
Jag är ganska svårcharmad när det gäller film. Familjedraman, tragedi och förhållanden är ingenting för mig, och det enda jag såg i den sjufaldigt Oscarsbelönade filmen Babel var de japanska scenerna, och de var långt ifrån bra.
De filmer som mina vänner inte gillar, är de filmerna som jag avgudar, och nervärderar någon dessa filmer tar jag det som en personlig förolämpning. Det går inte ens att räkna alla de gånger som folk sagt till mig att jag kollar på barnfilmer. För att inte tala om de gånger folk fått veta att jag kollar på Anime och skrattar åt mig.
Spirited Away, tecknad av Studio Ghibli, är utan överdrift, en av de bästa filmerna som någonsin skapats. Karaktärerna, manuset, stilen, omgivningarna och Musiken, som är gjord av Joe Hisashi, är så välplanerat in i minsta detalj att man måste förundras
Chihiro är huvudpersonen, och hon behöver inte ens prata för att man ska veta vad hon känner. Allt som händer, allt hon gör och allt alla föräldrar säger till henne får en att leva sig in i filmen ännu djupare, för man ver exakt precis vad det handlar om. Hur det känns. Skräcken då man var liten och inte kunde säga till sina föräldrar, aldrig bli tagen på allvar och ångesten då något hände dem. När man vet att de gör så fel, men de lyssnar inte eller förstår inte. Hjälplösheten.
Jag kan inte beskriva hur mycket den här filmen betyder för mig, inte heller hur bra jag tycker att den är. Den får fulla poäng hur man än ser på den, och trots att DVDskivan börjar bli repig av alla spelningar så kommer den spelas tills skivan knappt finns kvar-
Ni måste se den för att förstå, i alla fall försöka förstå. För en person som är så sjukt fascinerad av Japan, och växt upp med det japanska språket och kulturen är den helt klockren. För en lite mer Sverigeälskande person vet jag inte. Men se den. På japanska såklart.
Howl's Moving Castle är också en gudaskapelse. Men det får bli nästa gång.
Spirited Away.
Jag är ganska svårcharmad när det gäller film. Familjedraman, tragedi och förhållanden är ingenting för mig, och det enda jag såg i den sjufaldigt Oscarsbelönade filmen Babel var de japanska scenerna, och de var långt ifrån bra.
De filmer som mina vänner inte gillar, är de filmerna som jag avgudar, och nervärderar någon dessa filmer tar jag det som en personlig förolämpning. Det går inte ens att räkna alla de gånger som folk sagt till mig att jag kollar på barnfilmer. För att inte tala om de gånger folk fått veta att jag kollar på Anime och skrattar åt mig.
Spirited Away, tecknad av Studio Ghibli, är utan överdrift, en av de bästa filmerna som någonsin skapats. Karaktärerna, manuset, stilen, omgivningarna och Musiken, som är gjord av Joe Hisashi, är så välplanerat in i minsta detalj att man måste förundras
Chihiro är huvudpersonen, och hon behöver inte ens prata för att man ska veta vad hon känner. Allt som händer, allt hon gör och allt alla föräldrar säger till henne får en att leva sig in i filmen ännu djupare, för man ver exakt precis vad det handlar om. Hur det känns. Skräcken då man var liten och inte kunde säga till sina föräldrar, aldrig bli tagen på allvar och ångesten då något hände dem. När man vet att de gör så fel, men de lyssnar inte eller förstår inte. Hjälplösheten.
Jag kan inte beskriva hur mycket den här filmen betyder för mig, inte heller hur bra jag tycker att den är. Den får fulla poäng hur man än ser på den, och trots att DVDskivan börjar bli repig av alla spelningar så kommer den spelas tills skivan knappt finns kvar-
Ni måste se den för att förstå, i alla fall försöka förstå. För en person som är så sjukt fascinerad av Japan, och växt upp med det japanska språket och kulturen är den helt klockren. För en lite mer Sverigeälskande person vet jag inte. Men se den. På japanska såklart.
Howl's Moving Castle är också en gudaskapelse. Men det får bli nästa gång.
Music is my hot hot sex
Okej.
Blogg kommer aldrig bli något för mig igen. Det håller sig i en tid då jag hade en annan syn på livet än vad jag har idag. jag kommer inte fortsätta skriva om ytliga ting som dagens införköp, och int h eller ser jag ner på dem som gör det. Men det personen är inte jag längre.
Mitt liv är inte ägnat åt mode. Jag måste ta tag i mig själv först.
Blogg kommer aldrig bli något för mig igen. Det håller sig i en tid då jag hade en annan syn på livet än vad jag har idag. jag kommer inte fortsätta skriva om ytliga ting som dagens införköp, och int h eller ser jag ner på dem som gör det. Men det personen är inte jag längre.
Mitt liv är inte ägnat åt mode. Jag måste ta tag i mig själv först.
That room is empty
Linne: Topshop
Jeans: Topshop
Väska: Beyond Retro (Han heter Alliga-Tohr)
Havaianas
Gick en shoppingrunda på stan och köpte ett par nya havaianas, beige botten och guldremmar, skitsnygga. Sen vart det en linne och lite småprylar. Nu ska jag hoppa in i duschen, möte upp lillasyster i Nacka Forum för att köpa en byxdress (den där gråa på indiska, ni vet). Sen blir det pepp inför klubbandet ikväll!
Love yah ♣
Let's drink for the military
Det var verkligen ett tag sedan jag bloggade nu. Jag har, trots att jag gått ut skolan, inte haft tid. Jag har skaffat ny frisyr och hårfärg sen ni såg mig senast.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med bloggandet, en stor del av mig saknar det. Oerhört. Den andra delen hatar att blogga och de 1000000 "mode"-bloggarna som finns. Elaka kommentarer och jobbiga tillfällen då kravet är att man gör sig till.
Ja mina kära vänner. Jag ska fundera över saken och sen kanske se om jag ska tillbaka in i bloggvärlden. Jag har trots allt semster då jag kan komma igång och ligger inne på en del outfitbilder.
en funderare
You make me wanna LaLa. Not.
Min studentoutfit! Okej, skinnjackan av såkalrt, men jag har ingen annan bild!
Förv i har tagit studenten
Jag och mina trogna vapendragare tog alla studenten i onsdags. Trots att jag har sagt att jag inte hade så kul på min student så kan jag nu i efterhand garanterat säga att det var grymt. Alla bilder på mig som finns är däremot vedervärdiga och jag vill inte ens kolla på dem någonsin igen. Jag förvarar det som ett minne istället
Studentpimp...
Vårt bästa flak!
Don't break my heart and i won't break your heartshaped glasses
Igår såg jag Pirates of the Caribbean, helt okej slut på serien. Var dock så stressad under filmen att jag inte kunde njuta riktigt, satt bara och vred mig, fylld av skräck att få sparken och IG i varenda ämne.
Mitt liv består av att vara sjuk numera. så sjuk att jag blir handikappad. Jag har varit snuskigt förkyld i nu två veckor, och till råge på allt så har jag fått bihåleinflammation. Av den sorten att jag inte ens kunde stå upp, och trots min höga smärttröskel höll jag på att gå under av smärta.
Jag är sjuk kan jag inte ta det lugnt. Jobb, skivor, skola och studenten nalkas. Jag måste träna varje dag och sluta äta så jäkla mycket.
Nu ska jag ta 10 ipren, åka till jobbet. När jag kommer hem ska jag skriva en uppsats. Nej alltså, jag klagar inte.
Live your life
Smickrande att posta en bild på sig själv över fröken Lohan!
Ta da! Cheans! För mig som inte riktigt känner att jag kan bära upp chinos! Beiga jeans! Chino-jeans. Cheans.
Skor: Topshop
Cheans: Cheap Monday
Långlinne: Weekday
Tröj-ish: Indiska
working on my fitness
celebworld.org
Woah-- Har lindsay blivit het eller? INSPIRATION!
Bilden är förövrigt underbar, kolla vattnet! Jag är så avundsjuk på två av mina bitches, Jennifer och Camilla som är i Grekland nu!
Jag och Cim har typ drömt om att åka utomlands i flera veckor, speciellt när vi är bakis! Tänk att åka dit, ta det jävligt lugnt, sola, bada träna, INTE festa så mycket (okej, jo jag vet att vi skulle gjort det, men iaf). Och bara komma hem superfräsch, brun och utvilad till studenten...
Sometimes i cry so hard from pleading
I don't love you like I did yesterday
Jag sitter just nu på jobbet och känner mig som Miss Mobboffer #1.
Jag börjar inte förrän om 20 min, och jag är så jääävla trött, bakis och utmattad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är säkert fortfarande full, man hinner nog aldrig riktigt bli nykter.
Prov, inlämningar, studentskivor, JOBB och vänner är ingen bra kombination. Det här är nog den stressigaste tiden jag någonsin haft i mitt liv. Jag har inte ens hunnit ringa min älskling Miranda som äntligen kommit hem från sin upptäcksresa. Jag har två stora inlämningar i veckan, 3-4 skivor, jag ska jobba nästan varje dag och sömn är inte längre en prioritet.
Mitt rum består av damm och kläder, och jag har tappat bort min älskade Mobil. Jag är alltså onåbar. Helst av allt vill jag låsa in mig på mitt då nystädade rum och inte komma ut förrän det är en rolig skiva.
I'm sick of all this beating.
Jag börjar inte förrän om 20 min, och jag är så jääävla trött, bakis och utmattad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är säkert fortfarande full, man hinner nog aldrig riktigt bli nykter.
Prov, inlämningar, studentskivor, JOBB och vänner är ingen bra kombination. Det här är nog den stressigaste tiden jag någonsin haft i mitt liv. Jag har inte ens hunnit ringa min älskling Miranda som äntligen kommit hem från sin upptäcksresa. Jag har två stora inlämningar i veckan, 3-4 skivor, jag ska jobba nästan varje dag och sömn är inte längre en prioritet.
Mitt rum består av damm och kläder, och jag har tappat bort min älskade Mobil. Jag är alltså onåbar. Helst av allt vill jag låsa in mig på mitt då nystädade rum och inte komma ut förrän det är en rolig skiva.
I'm sick of all this beating.
